Syrgasmetaforen

Du sitter i flygplanet, som snart ska taxa ut. Då hörs den bekanta rösten i högtalarna, som meddelar att det snart kommer en film som visar hur alla ska göra i en nödsituation. Du sneglar lite med ena ögat på den, samtidigt som du checkar om du verkligen satt telefonen på flygplansläge, eller hjälper ditt barn med säkerhetsbältet.

Många människor jag har mött genom åren i mitt yrke, har sagt att de ibland gett avkall på träningen pga att de tagit hand om något som har med familjen att göra. Eller jobbet. Ofta har jag märkt att personen beskriver det som att det inte fanns ett annat alternativ, fast ändå låter det som att det kanske inte ens undersökts om det faktiskt fanns ett annat alternativ.

Det är som att en del offrar sig för andra. Men för vems bästa? Är det så att familjen eller arbetsgivaren verkligen var i nöd just då?
Jag tror att det finns många (framförallt kvinnor), som sätter sig själva sist i prioriteringen över vem som ska bestämma över deras tid. Min fundering blir allt som oftast – får de kvittera ut önskat resultat i slutändan?

Om du känner igen dig, stämmer det? Vad är ditt mål? Ditt önskade tillstånd? Vet du ens vad det är? Eller har du glömt bort dig själv längs med vägen? Då kan det tyvärr finnas en risk att du råkar bli bitter, sur och avundsjuk längre fram längs vägen. Men om du tänker att ditt önskade tillstånd är ett sådant som resten av din omgivning också har nytta av, så vad kan vara bättre än att sätta det främst? Då kan du leverera synergieffekter i form av positiv energi till de som är runt dig. De, i sin tur, kommer att uppskatta de stunder de har tillgång till dig, och kanske ge dig ännu mer tillbaka i form av mer positiv energi! 🙂

Så. Tillbaka till flygplanet. Vems syrgasmask sträcker du dig först efter? Just det, din egen. För att en människa som andas kan lättare vara till gagn för någon annan.
Det betyder faktiskt inte att du är ensam när du sätter på dig masken, du har andra runt dig som du sedan kan ägna dina resurser åt.

Likadant kan det vara i din vardag. Du kanske inte kan få regelrätt egentid, helt allena. Men du kanske kan styra över innehållet i det som händer trots att du har någon annan runt dig. Kanske hjälper det att byta miljö mot den du är van vid? Ja, jag tänker ju såklart på tillfällen att utföra någon form av fysisk aktivitet. Om du är van att vara inne, klä på dig och kanske barnen, och gå ut. Det finns många lekparker/naturområden som bjuder in till alla möjliga slags rörelser. Eller sätt på bra musik och dansa hemma! Fråga andra hur/vad de gör, ta efter! 🙂

När du fått utföra din aktivitet, kan du lugnt lagra minnet av ditt eget värde, och sedan vara till stor nytta för de andra som du bryr dig om!
Det var dagens filosoferande vid min fredagsfrukost. Jag gillar den tiden, efter träningen har min hjärna fått stimuli och jag känner mig ofta väldigt kreativ, det är underbart!