Skön start på dagen

Idag fick vi sovmorgon – till kl 6:30! Jag väckte en liten sömnig Ida tio i sju.
Den här torsdagen var alla föräldrar välkomna på frukost på förskolan. Riktigt trevligt och mumsigt var det!

Barnen hade bakat bröd i tisdags, det fanns massor med smaskigt pålägg, och vi fick även smoothie, juice och kaffe. Men hur jag helt kunde glömma bort att ta ett endaste kort fattar jag inte!

Nu har jag haft en PT-kund, och resten av dagen spenderar jag på Fjäderholmarna i Systrarna Degens Glassbod.

Eller, ja, jag kör även en boxklass ikväll kl 17:00, kom och slåss lite med mig vetja!

Här är istället lite härliga bilder från stallet i söndags. Såååå mysigt var det!

Frukost ute och Solskyddsfaktor

Dagen började först kl 9 efter en välförtjänt sovmorgon.
Jag gick ner till Tempo, och köpte jordgubbar och nybakt bröd. Sedan blev det frukost ute i solen, lovely!

Sedan var det dags att ta på sig årets första Solskyddsfaktor! Hoppas jag klarar mig idag.

Nu är på väg ut till stallet, Filip, Tova och jag. Ida är redan där eftersom hon sov med farmor på landet igår. Farmor ringde och frågade om hon skulle låta henne vila lite i bilstolen. Hon ville inte sluta rida, men hon låg mer eller mindre på hästen än satt upp…. snuttan!

Perspektiv – tacksamhet

Ikväll hade jag förmånen att gå på date med min älskling, Filip. Vi tog båten till Fjäderholmarna, och åt en fantastisk trerätters middag med gott vin. Lyxigt!
Ida sover hos farmor på landet, och i morgon får vi även hem Tova och åker ut till svärmors stall och hennes hästar. Båda tjejerna har en otrolig tur att få rida, eftersom deras farmor kan ge dem den möjligheten.
Själv känner jag mig också fantastiskt glad över att jag har ett meningsfullt jobb som jag älskar, och jag har en möjlighet att göra skillnad.
För allt detta är jag sjuuuuuukt tacksam ska ni veta. Inget av detta är en självklarhet för mig. Jag har visserligen varit målmedveten och gjort fördelaktiga val i mitt liv, men det hade lika gärna kunnat bli annorlunda.

Jag växte upp i en arbetarklassfamilj, bara pappa arbetade. Vi vände på varenda krona, och jag levde i ärvda kläder, mobbades hela grundskolan i princip. Jag delar heller inte mina föräldrars värderingar i det mesta (uppvuxen frireligiöst, lämnade det vid 22 års ålder), och jag har idag inte speciellt bra kontakt med min mamma. Min far gick bort för två år sedan. Men jag har alltid tagit alla chanser jag fått att skapa goda kontakter, göra mitt bästa på varenda jobb jag har haft, inklusive trappstädning för 64:50 kr i timmen! (ok, det var inte igår, men i alla fall). Och jag tar INGENTING för givet. Efter min resa till Afrika för fem år sedan blev jag ännu mer tacksam över det jag har. Jag vet aldrig hur många dagar jag kommer att få njuta av livet, så jag vill göra allt jag kan för att befinna mig i goda tillstånd själv och med min familj och mina vänner.

Igår när jag hade kört mina klasser på Sats Medborgarplatsen, och gick ner i tunnelbanan, var det ganska mycket uteliggare där just då. Kanske väntade de på leverans av något. När jag såg en av dem fylldes mina ögon med tårar. Det var Leyla K. Det kändes så tråkigt att hennes liv har fått en vändning till sitt nuvarande läge, med tanke på hur mycket energi hon spridit på dansgolv och träningsytor under några år. Det gav mig också mer fokus på att verkligen uppskatta och vara tacksam över mitt liv, Här och Nu.

Så det har jag gjort ikväll. Med kärleken i mitt liv. Tack älskling.

Familjedag på landet

Idag kunde vi haft sovmorgon. Kanske till kl 7, eftersom Ida sällan (=aldrig) sover längre än så. Men jag glömde dessutom stänga av mitt alarm, så hon vaknade på min signal kl 06:10. Jag fick henne att somna om en liten stund, men sedan fick det bli Saltkråkan och jag kunde slumra i soffan.

Efter en härlig frukost med nybakt yoghurtbröd, så packade vi ihop lite grejer och åkte ut till landet. Ida sover här i natt med farmor eftersom Filip och jag jobbar i morgon, men förskolan är stängd.

Idag var en riktig arbetsdag här ute på landet. På schemat stod bl a gräsklippning och häcktrimning. ”Alla” var med idag utom Tova. Filips bror, tjej, och deras två barn, dvs Idas kusiner Björn och Hannah var också där. Och svärmor så klart.

Gräsklippning är min grej, så jag var otålig och väntade på att Filip skulle laga gräsklipparen, som hade fått lite diverse skavanker (trots att den inte har så många år på nacken). Efter att jag till slut slet sönder en liten del, så gav vi upp på den och tog fram den riktigt gamla varianten, som vi startade med bilens batteri. Då kunde jag äntligen köra mitt race och klippa. Jag älskar verkligen att klippa gräs!

Alla hjälpte till!

Den här presenningen fylldes gång på gång med taggiga kvistar (som min svåger, Gustaf, högg ner under höga Aaaajjjj!!!-rop) som jag sedan släpade iväg. Ibland hjälpte Ida och Björn till med att gå bakom.

Well, både gräsmattan och buskarna är stora…. Det tog hela dagen!

Filip ”lånar” lilla Hannah. Vad fin du är med en bebis i famnen, älskling!

Två glada barn får kardemummaskorpa efter middagen.

Sedan får jag och Ida låna Hannah, och ge henne mat. Mysigt!

Ida äter sin kvällsvälling med farmor som dricker te. Sedan var det Godnatt för henne.

Vi kollar på hockeyn nu, Sverige-Tjeckien i kvartsfinal, spännande värre!

Min trygga unge

I natt sover Ida på landet med farmor. Samtidigt är även hennes farbror Gustaf där med hennes kusiner Björn (också två år) och som hon själv uttryckte det -”pyttepyttepyttelilla” Hanna (några veckor gammal).

Det är första natten hon både somnar och vaknar med någon annan än sina föräldrar. Farmor har tidigare varit barnvakt hemma hos oss och nattat henne, men då har vi funnits där när hon vaknat.
Nästa helg ska jag och Filip ut och äta på restaurang, och svärmor bor just nu på landet, så det är enklast att Ida kommer dit och bor över där. Så den här helgen är en liten testhelg kan man säga.

Hon har sett fram emot det här sedan igår, eftersom hon fick veta det då. Jag märker hur bra det funkar att göra Ida förberedd på vad som ska hända i hennes liv i den närmaste framtiden. Då kan jag ju såklart utnyttja tillfället att lyfta fram alla positiva saker det kan innebära.

Under eftermiddagen fikade vi först, och sedan lekte Tova, Ida och Björn lite i regnet.

Och vad gjorde jag under tiden?
Myste med Hanna, så klart! Svaret på frågan ”om jag är sugen på en till” är JAAAA! Men jag vill inte sätta ett barn till världen bara för sakens skull. Just nu bor vi så bra som vi behöver, vi tycker om att resa tillsammans som familj. Och en person till skulle genast vända upp och ned på våra möjligheter. Så nej, det är bra just nu. Men fin är hon, Hanna!

Den starkaste upplevelsen idag var helt klart hur lätt Ida accepterade att jag faktiskt höll i en annan bebis. I stort sett varenda mamma som jag talat med om hur deras barn reagerat när de får hålla i någon annans bebis, så har det varit svartsjuka inblandat. I princip alltid.
Så det var det jag väntade mig från Ida också. Men det uteblev helt. Hon var istället lite nyfiken, och ville titta på bebisen. Helst klappa också, men eftersom hon är prematur, så är ju infektionsrisken mycket högre, så hon fick nöja sig med att stå bredvid och titta. Min underbara tjej, så fullkomligt trygg. Av hennes uteblivna svartsjuka, så tolkar jag det som att hon förstår att jag verkligen älskar henne. Jag vet inte riktigt hur många gånger om dagen jag säger det till henne, men det är många! Och det tänker jag fortsätta med. Jag är imponerad!!!!

När jag, Filip och Tova skulle åka därifrån blev hon däremot ledsen och ville följa med. Men det gick över någon minut efter att vi åkte. Och strax efter kl 20 fick jag ett sms av svärmor att hon sommat

Min ”lediga” kväll ägnade jag åt att baka kladdkaka och bullar, spela spel med familjen, städa i Tovas garderob och lite andra ställen i klädkammaren.

I morgon bitti blir det spännande att se hur dags jag vaknar. Tänk om det blir 06:30 av gammal vana i alla fall?! I så fall ska jag se om det kan bli en liten löptur på morgonkvisten. Eller så kanske jag sover längst av alla!
Hur som helst så åker vi till stallet sedan, så att Tova och Ida får rida lite. Kanske jag också får det….hoppas!

Helg

Nu tar jag helg!

Har haft två omgångar med cykel/core idag. Superhärliga gäng jag har, både på Sats Globen och Medborgarplatsen. Däremellan två PT-kunder i Nacka.

Innan jag drog iväg från söder passade jag på att gå in på Ica Supermarket Folkungagatan, min gamla favoritbutik från mina sju år som boende på söder. De har oftast väldigt mycket fräscha grönsaker och frukt. Dagens inköp blev två paket jordgubbar, tre paket hallon och lite grönsaker.

Nu ska jag bara hem och vända, och sedan hämta min älskade Ida. Tänk att man kan längta efter någon så mycket att det nästan gör ont i kroppen! Och då nattade jag ändå henne igår kväll. Men i morgon får jag klara mig ännu längre. Då vill farmor/svärmor låna henne över natten ute på landet. Supermysigt! Då kommer även Idas farbror och hennes två kusiner att vara där. Och jag kanske får sovmorgon på söndag! Aaaaaah, ljuvligt!

Den här jordgubben tyckte jag såg lite gullig ut.

Nattgäst, jobb och kramkalas

Det som rubriken säger är vad den här veckan har handlat om.

I söndags kväll kom Nova, Tovas bonuskusin, till oss. Vattnet gick för hennes mamma, och på måndag förmiddag blev Nova storasyster till lille Elvis. Kul!
Nova sov över hos oss två nätter till, eftersom hennes mamma var kvar på sjukhuset ett par dagar extra. Det var nog en utmaning för henne som bara är åtta år, att ramla rakt in i vår tokiga familjs rutiner. Vi är ju hyfsat tidiga på morgonen, det är i princip aldrig någon som lämnar hemmet senare än kl 7 på vardagarna.

I övrigt har jag haft fullt upp med PT-kunder och klasser. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, jag är såååååå tacksam för att jag får jobba med det jag gör!
Och efter lördagens fantastiskt inspirerande utbildning, så har mina PT-kunder fått testa massor av nya tricks för att öka rörlighet och värma upp kroppen. Kul har det varit!

En annan sak som har varit extremt påtaglig den här veckan är hur mycket Ida trivs på sin förskola. Igår kramade hon först spontant om kocken, Rickard, innan vi skulle gå in på hennes gård på morgonen. Och när jag skulle hämta henne, så satte hon sig i fröken Mias knä och gav henne massor av mys. Och i morse såg vi Rickard på håll när vi var på väg till förskolan. Ida började ropa: ”Rickard! Rickard! Rickard!”. Men han hann ju så klart in före oss. Då hände det som rör mitt mammahjärta alldeles extra. Rickard har uppmärksammat att Ida är på väg, och kommer tillbaka ut igen. Sedan öppnar han sin famn och Ida springer så klart rakt in i den. Han lyfter upp henne och kramar om henne och säger: ”God morgon Ida!” Hon blir såklart överlycklig.
Och lika härligt var det att komma och hämta henne ute på gården idag. Hon skrek högt av glädje, och rusade för att möta mig vid grinden. Härliga Ida, tack för att jag får vara din mamma!

Nu är det dags att sova en stund oc ladda för min fredagsturne, Sats Globen, Sats Nacka Strand och Sats Medborgarplatsen. God natt allihop!

Här hade Ida bråttom att sätta sig i soffan och kolla på Ryssland-Danmark i Hockey-VM. Hon hann inte ta av sig sin fleece och sina överdragsbyxor, och hon är grymt koncentrerad på matchen…